Where Did This Begin? – en bok om bandet Testbild!

Jag har ofta gjort mig skyldig till att racka ned på musikjournalismen, den är oftast så jävla tråkig. Typ som i helgen när Gradvall går full retard och ger Mando Diao fullpott till deras bedrövliga Fröding-skiva och på något sätt lyckas han skriva i positiva ordalag om att musiken är så bra att den passar som handen i handsken i en reklam för volvobilar.

Alltså.

Tur då att det finns lite annat man kan läsa. Typ som den här boken! Dess kött består av en, ungefär, 40-sidig lång intervju med bandets/kollektivets benhårdaste stomme, Petter Herbertsson. På alla de här sidorna berättas det mesta man vill och behöver veta om Testbild!. Typ. Hur allt startade och sånt, vad de har fnulat på när de gjort sina skivor, vad som gått rätt och vad som gått fel och allt sånt där som är kul att läsa om.

Men av nån anledning är det roligast att höra Herbertsson öppet sprida åsikter om ditt och datt. Det börjar ju starkt när han kallar Front 242 och Nitzer Ebb för skit, redan då inser man att man nog kommer ha en skoj stund. Om influenser och inspiration, om hur de snöar in på olika grejer, typ jazz och författare.

Sen är det ju roligt för en vetgirig att få höra om Pontus Lundkvists medlemskap, eftersom det känts så märkligt att han är med där. Jag blev också påmind om att han ju gjort en kortfilm åt dem. Kafferepseraserhead, hade helt glömt bort att jag sett den, men så rotade jag fram skivan och kollade igen. Och fyfan vad bra den är. Såg den tre gånger på raken, alldeles jävla ljuvlig är den. Har dock inte sett Aquatint-filmen ännu, men jag ska leta fram den på nått sätt. Kanske beställa skivan, eller leta upp nån som har den.

Ehm, jag ville ju plocka ut lite roliga citat från boken, men jag har inte antecknat nått (duh.), så ni får läsa själva. Finns en hel del bra grejer om kulturskapande. Och så måste jag ju nämna intervjuaren Joakim Norling som håller texten levande och bjussar själv på Testbildstrivia och egna utspel.

Och en eloge till nya förlaget Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder (ja, de heter så, även kända under akronymform). Deras två böcker de gett ut nu är så jävla bra båda två. Okej, jag kanske hade önskat att Testbildsboken var matigare, men jag fattar grejen med att ha intervjun på både svenska och engelska, orka göra två olika versioner liksom, lär ju bli dyrare. Fast det jag önskar är väl att instick från fler av medlemmarna fick komma till tals, de får ju små kommentarer här och var, men jag önskar att det hade varit fler!

I alla fall, förlaget, de har ju gett ut finfinfina antologin I Hear A New World 1958-1962, med texter om musiken som gjordes mellan Elvis och Beatles. En tid när musiken inte riktigt visste vart den skulle barka, tills Beatles kom då och alla fattade exakt hur man skulle låta. Extremt intressant pärla till bok och så många bra grejer som ryms i den.

En låt som hade kunnat passa in i den är (för att göra en svans på den här satans texten) Testbilds ENIAC vs UNIVAC, den låter väldigt mycket som den tidsperioden, när man inget visste och allt var möjligt.