Det bästa barnet – Sofia Olsson

av strambergare

det bästa barnet-500x500

Jag vill inte börja med att låta dissig och dum, men det är nog så lika bäst, så att man förstår lite hur jag hamnade här. Jag har avfärdat Olssons teckningar på grund av att jag tyckt att dom är fula, liksom fulfula, typ sköldpaddan Elvis-fula. Jag har sett hyllningarna, noterat dom och tänkt att jag får nog läsa hennes böcker. Men så har jag sett dom fula framsidorna och ba buörgh:at mig bort från dom.

Men så var det dax att förnya Galagoprenumerationen och då är dom ju så bjussiga att dom bjussar på två böcker, och eftersom jag redan hade alla intressanta av valen, så fick den åka med.

Och nu har jag läst den och jag ångrar ingenting. Helsicke så bra om relationer, graviditet, vardagens absurditeter och så vidare.

Jag började till och med gilla teckningarna. Lite i alla fall. I serieströmmen av bilder flöt det på bra, jag hade inga problem. Himla tur för mig va. Bästa teckningarna är när Olsson beskriver hur man som person kan känna sig bredvid en annan person som får en att känna sig liten och menlös. Usch vad jag har sett ut precis sådär i mina dar. Söte jesus.

Nu kommer jag läsa föregående böcker och hoppas på att nästa dyker upp nån gång om, ja, två-tre-fyra-fem år eller något.

Annonser