Tennisspelarna – Lars Gustafsson

av strambergare

gustafsson-lars-tennisspelarna-maglio-o-sundh-edition

Den här boken har ju legat i nått slags läslistemedvetande i vadå, sju, åtta, fem, tio år? Vet inte, men nu är den läst och den var ypperlig. Han har skrivit med så himla lätt hand allting! Fick lära mig att boken är en humoresk, bara en sån sak, att jag missat det ordet, jättebra ord ju.

I alla fall, först fann jag boken lite väl mopsig och uppstudsig, eftersom jag, av nån anledning, uppfattade boken som strikt självbiografisk, men, det är den ju int. Då blev det plötsligt roligt med en torr, översittande västmannlänning med professurutbyte i den amerikanska södern som har ett duktigt hobbyintresse i tennis. När man läser om hur han spanar in negrer uppstår det ju en viss tröttma, men den blir ju passande, när man inser att mannen är rätt liten och oförstående i mycket, även om han själv inte tycker det.

Idag är det dessutom väldigt roligt att läsa om ”computors” och speciellt roligt med den fantasifulla tanken på att mata in två böcker för att via någon matematisk kod få fram en tredje. Så dumt! Så roligt!

Annonser