God Jul – Jonas Karlsson

av strambergare

god-jul-300x300
Ja, god jul på er, eller nått.

Jag fick den här boken i julklapp, det var inget jag önskade mig, så det var en ren överraskning när jag öppnade paketet. Jag minns att jag tänkte ”av alla böcker i hela vida världen så har just den här hamnat i mitt knä är inte det alldeles fantastiskt konstigt”.

– Vill du inte ha den så kan vi lämna tillbaka den!
– Nej då, för sjutton, jag tar å läser den på en gång! Jag lovar! Det blir jättebra! Den är säkert bra! Eller okej! Eller något!
– SÄKER?
– Jaaa, det blir jättejättebra det här.

Det är tur att vi inte sammanstrålar alltför ofta i Familjen Ängslig.

Så, jag satte mig ned och läste den, för att få slut på, vad jag befarade, eländet. Tog väl en och en halv timme, typ, snabbt gick det, men herregud vad det kändes länge. 167 små sidor flög förbi vad som kändes som en smärre evighet. Fantastiskt märkligt.

I alla fall, God Jul handlar om en kommun som vill göra det lite roligt inför julen, dom ska skriva texten GOD JUL i kommunhusets fönster med ljusstakar, s.k. ”trappljusstakar”.

Och då kan man ju tänka sig hur det blir på ett kommunhus i en svensk mellanstor stad. Det blir små futtiga intriger, det blir jobbigt och kämpigt och ingen vågar någonting, alla är frustrerade med blåfrusna nävar i fickorna.

Det är en rätt kul historia ändå, men den gör sig inte i bokform. Leverans, tonalitet, karaktärernas utstrålning/icke-utstrålning når ingen som helst topp i den här boken. Det är så jävla puttrigt och blekt. Jag tror dock att det hade kunnat bli en lysande novellfilm, vilket jag är förvånad över ifall SVT inte sätter sig ned och producerar lagom till nästa jul, ifall den här boken blir en succé, vilket jag antar att den blivit, i och med att den, oprovocerat, ramlande ner i mitt knä en grådaskig julafton.

En till sak jag tänkte på var att den, för att vara en rolig bok, alltså tänkt rolig bok, så var den inte så rolig. Jag log ibland, fnissade två gånger, skrattade noll, och jag har ändå rätt nära till skratt.

Slutet var förvisso rätt skoj, upptakten dit och allt var fin, det var ett fniss, och sen var det en formulering som jag inte minns. Hm.

Ja, nä, hörrni, den här boken rekommenderar jag inte. Läs något annat vetja.

Annonser