The Dirties

av strambergare

dirties

Hörde talas om den här lite kvickt och blev intresserad av att se den. Inte varje dag en får glo på skolskjutarfilmer, vilket väl är bra, det är ju hemskt, förjävligt och asjobbigt. Absolut ett av de tyngsta ämnena som går att skildra. Barn ska ju inte skjuta barn lixom. Ja…säger ju sig självt, inga nyheter där. Men ja.

The Dirties handlar om Matt och Owen, två filmrefererande flamspojkar som ständigt spelar in egna småfilmer, hela tiden helt inne i det dom gör. Dom är inte särskilt populära hos någon på skolan, några går steget längre och låter mobbningen gå över i mindre misshandel, något som verkar ske dagligen.

Under en skoluppgift, som går ut på att filma ihop en film (verkar bara vara det som är uppgiften), har dom grandiosa planer på att göra upp med sina plågoandar. Under filmen, som är nån slags bad cops-historia, ger dom igen på skurkana, alltså mobbarna, som kalls för, ta-da, The Dirties. Filmen innehåller dock alldeles för många svordomar och alldeles för mycket våld för deras lärare. Filmen får klippas om och när filmen visas upp för klassen blir den ett fiasko (hade den nog blivit trots svordomarna och våldet, just sayin’). Hämnden i pojkarna växer sig större och Matt blir till slut besatt av tanken på att göra en uppföljare där dom på riktigt dödar The Dirties.

Det där är väl handlingen på ett ungefär. Saken är den att den är något speciellt filmad. Dom två pojkarna spelas av två stycken 25-åringar, och har haft tillåtelse att spela in lite hur dom ville på en skola. Vilket gör att fiktion spelas in i vanligt pågående miljöer, det ger filmen faktiskt lite extra nerv ibland, men mest går dom ju runt och snackar på nån trottoar eller sitter i Matts källare.

Och även om jag är oväntat positivt inställd till filmen, har den jävligt många brister. Found footage-vinkeln funkar sisådär, det är ju effektivt, men kunde ha lösts mycket smidigare. För som alltid blir ju frågan; vem är det som filmar? Den lär vi aldrig känna, och varför i hela friden skulle den vilja filma allt som händer och ställa upp på det? Det händer ju lixom inte. Och det inkonsekventa filmandet, att ibland är filmaren väldigt direkt och med, ibland smygfilmar hen, som rädd för att bli upptäckt. Men hallå va, klart som korvspader att dom filmade är medvetna om kamerakillen som står en halvmeter bort och gömmer sig bakom en buske. Speciellt eftersom dom ”anlitat” denne! Och multipla kameravinklar hänne och dänne. Så dumt.

Slutet, utan att bli för ingående, är dåligt. Jag förstår hur dom har tänkt, men det är väldigt icke-tillfredsställande efter den uppbyggda stämningen.

Och eftertexterna som rullar igång lite klatschigt med lite ”spoofierade” klassiska filmintron och filmfonter. Det blir ju en jävligt märklig kontrast mot hemskheterna. Något off helt enkelt.

Men ja, jag uppskattade den i alla fall, när den är bra så är den bra, inte riktigt jättebra, men vågad, underhållande, obehaglig, jobbig.

Annonser