Chicagojazzen – Smittfebern

av strambergare

a2008258549_2

Har inget förhållande till Chicagojazzen direkt, alltid tänkt att de (bara det är det dom eller han eller hon eller hen?) är ett spexplojband i stil med Detektivbyrån. Men så när Zeon Light Kassett fått för sig att släppa just en kassett med honom (ja, jag har lärt mig att det är en snubbe nu!) blev jag sugen på att lyssna.

Skoj då att Throw me away premiärspelar den på sin sida, alltså HÄR, och extra skoj att det inte alls är som jag tänkt mig. Det är ju riktigt fett på riktigt. Sjavigt, smutsigt, jazzigt, droneigt, flippat. Det är ju jättebra, utan invändningar.

Tycker mycket om det som står i intervjun på TMA:

Musikaliskt känns det som att det är mer »bandkänsla« över låtarna än vad det brukar vara. Håller du med om det?
– Jo, det kan jag hålla med om. Det är mycket mer improviserade pålägg än vad det brukar vara. På gott och ont får man väl säga. Jag spelar stundtals väldigt fumligt vilket jag tycker det finns vissa poänger med. Fatta hur kass den här skivan hade varit om allt suttit perfekt.

Det är ju en rolig tanke, att börja sätta styrsel på ostyrslig musik. Fyfan, tänk på punk hur vedervärdigt det blir i studiomusikers händer. Rent, polerat, kliniskt, P3.

Och alltså låten Kvintessens, blir bubblig av den. Störig och så jävla bra!

Annonser