Åror – Elias Ericson

av strambergare

aror_0

Häromsistens skrev jag ju om en bok från Galago som är lite sisådär va.

Skönt det kändes att den här boken är helt tvärtom. Den är lysande. Tror jag. Jomen den är nog det. Det är ju lätt att börja peka på lätta grejer som 1) överlag slarvigt gjord 2) bokens dramatik är 2:1) simpel 2:2) lite vacklande.

MEN det är ju bara bra grejer, det passar i bokens sammanhang, om transkillen Mika och hans deppiga tillvaro och försök till att försöka klara av livet. Och det är fan inte lätt ska jag tala om. Mika är fast i skiten rejält med en mamma som vägrar acceptera att dottern blivit en son, en farsa som inte riktigt vet hur han ska bete sig, inga vänner över huvud taget och värst av allt; deppmonstrena i huvet som gnager sig längre och längre in.

Men sen händer lite grejer, som det såklart ska, orkar inte redogöra handlingen, den får ni läsa själva. Boken är kort, inte ens hundra sidor. Det är bara att plocka upp, eller gå till ett bibliotek och läsa den eller vad man nu gör.

Tänker att boken vore bra för elever. Det finns många riktiga och lättfattliga insikter inbakade i boken, mest om empati; att kunna leva sig in i en annan människa och deras komplexa världar på ett lättförståeligt sätt är nyttigt för kidsen (och för förhatliga vuxenjävlar också, såklart, alliansmedlemmar, jag stirrar på er, era satans utsugarjävlar).

Undrar om jag behöver utveckla det där med dramatiken? Njae, jag id no’ int. Men det är rätt flängigt på ett frustrerande på sina håll. Och det enda som stör med slarvet är att texten ibland är oläslig, eller det är den väl inte, men ibland måste en stanna upp och kisa och läsa om och läsa om, på grund av att bokstäver sitter ihop eller något annat märkligt. Men jag gillar att texten är ful, det levandegör historien.

Och det här med att författarn är så himla ung, blott 19 år (!), känns så himla fint, eftersom jag då vet att jag har många fler goda serier att se fram emot. Hoppas jag. Tror jag.

Annonser