Skriet – Shanana

av strambergare

263307_261496580545760_8272791_n

Iblann har en tur, som det heter. Att man har vänner med vänner och sånt alltså, som gör att man är ”tidig på bollen”. Inte för att jag har något i kroppen alls just nu som kan formulera en vettig tanke om den här skivan. Men det kommer jag å andra sidan inte ha om två-tre-fyra veckor heller. Så vad spelar det för roll.

Jag har länge sjungit det här bandets lov, vilket inte jättekonstigt med tanke på hur bra de är. Och tack och bock för att jag kan fortsätta med det efter den här skivan. Så himla bra är den. Och jag gillar hur olika de tre skivorna är varandra. Man hör såklart att det är samma band, närheten till kött, smuts och groove är alltid där, men den första är den mer polerade förstlingen, den andra är den westernjazztrulige och den tredje är den svenska postapokalypsen. Det här är soundtracket som kommer att spelas runt om i Sverige på halvsjaskiga transistorradioapparater bland de utblåsta och karga stugorna. Godnattvalsen är den som kommer att försöka få vårt humör att hållas uppe och Det kommer en våg är just den sortens amoraliska anthem som kommer att behövas för att tackla traumat.

Resten av låtarna, som faktiskt är rätt osjungna, leker med ödesmättade klanger och bjuder in operakörer. Det är fullständigt makabert hur lättlyssnat det ändå är. Och hur bra det är. Jag kan inget annat än att trycka på det, hur bra det är, säger jag det tillräckligt många gånger blir det sant. Som nån slags candymangrej. Men att man bara kan sitta och digga, det är för härligt. Att det inte ligger något popkrav och tynger ner allt, eller nån rock’n’roll-mystik som ska sondmatas. Nä, det bara rullar på och berättar om det vackra och kittlande i den urholkade världen. Så sjukt jävla bra är det.

Annonser