My Bloody Valentine – m b v

av strambergare

Image

Jag hade så himla låga förväntningar, tänkte mest att det blir nog på sin höjd lite kul att höra dem lira igen. Men fan vad jag fick äta upp den hatten. Så jävla, jävla bra är den. Jag älskar verkligen allt med den. Jag ska radda upp lite grejer.

i) Den är inte överproducerad över huvud taget
ii) Den håller en god popskivelängd, alltså inget svulstigt epos på 78 minuter med en avslutande låt på 22 minuter.
iii) Att de låter så svävande fina och livsnöjda, långt ifrån You Made Me Realise-kniven mot strupen
iv) Att skivan börjar så lugnt, men trappas upp och blir intensivare, tills det plötsligt tar slut. Det lugnet som uppstår efter all dist är vad nollnolltalarna kallade för pure bliss.
v) Att de ”bara” gjort en popplatta rakt upp och ner, jag älskar dom så himla mycket för det här så att jag nästan vill gråta

Känner mig fjantig nu så jag avslutar listan och gräver ned mig i kuddar och lyssnar på årets utan tvekan bästa skiva (kan nästan lova att jag kommer att tycka så 31 december också).

Annonser