Ghostface Killah & Sheek Louch – Wu Block

av strambergare

 

Ett tag var jag supersur på RZA, ni vet, han har regisserat en movie och släppt ett soundtrack (som jag skrev om, har jag för mig, kolla arkivet eller nå). När han gjorde det så sköt han upp släppet av Ghostface Killahs nya platta, Twelve Reasons to Die, som jag varit så jäääävla peppad på.

Brukar vara det när GFK är på gång lixom, att jag blir peppad alltså.

Men RZA ba: nää, nu ska jag skina en stund, bubben, du får vänta tills nästa år!! jag bestämmer!!

Fan, det är inte fair!

Men då tar GFK och släpper en annan platta med nån annan snubbe jag aldrig hört talas om istället. Och, fuck, den är rätt bra. Det finns riktiga gobitar här. Som låten med Erykah Badu, GZA och Masta Killah, den är, som det heter på hiphoplingo, dope as fuck. Man kunde ju lätt tro att det här bara var en platta de slängde ur sig, ungefär som ett snabbmixat mixtape, ett mellanmellanalbum och så vidare. Men jag tycker att den håller riktigt hög klass. De souljazziga beatsen är top notch, ingen av de medverkande känns trötta (kanske lite autopilot, men det är en annan grej). Method Man måste man nämna också, fan vad bra han är ändå.

Och såklart när det handlar om hiphop så rappas det väldigt mycket om deras snoppar. Och det är väl klart att de ska få rappa om sina mer eller mindre hängande organ, men ändå, det känns lite töntigt när nån rappar att han hoppar upp på scen with the dick out. Vad är det för blottardrömmar om att hoppa ut på scen med pitten i vädret? Det är jättekonstigt Cappadonna, ring nån.

Men annars är det här en sjukt mycket grymmare Wu-platta än RZAs rätt ljumma soundtrack. Speciellt leta upp Drivin Round, det är den med Erykah Badu, det är synd bara att GFK inte är med på den låten. Men det hindrar den inte från att vara, ja i brist på fantasi, dope as fuck.

Annonser