Mumford & Sons

av strambergare

 

Det finns ju såna där dagar man bara är less och grinig, lite arg och muttrig. Man går runt och svär hemma i lyan, lättretlig eller nåt. Idag var en sån dag. En sån dag jag ba fick nog.

Står och diskar va och har igång radion, av gammal vana blir det P3 då, även fast jag egentligen inte tål kanalen under stora stunder (det har jag ju tatt upp förr, hatet mot P3s musikläggare å så vidare). Men jag skulle ju bara diska, behövde nått skrål annat än diskskvalpet.

Och då kommer det, det där som gör en så himla, himla, jävla sur.

Det var Mumford & Sons. Detta jävla urusla skitband. Bandet som fått Mark E Smith att börja kasta flaskor efter dem (jag har lagt in det här förr, men jag gör det igen för det är bland det roligaste jag vet):

We were playing a festival in Dublin the other week. There was this other group like, warming up in the next sort of chalet, and they were terrible. I said ‘shut them cunts up’ and they were still warming up, so I threw a bottle at them. The bands said ‘that’s the Sons of Mumford’ or something, ‘they’re number five in charts!’ I just thought they were a load of retarded Irish folk singers.

Irländska folkmusiksmongon, finns det någon mer träffande beskrivning än så? Nej, jag tror fan inte det.

Det som fick mig där i diskandet att bara inte STÅ UT, utan behöva springa till radion (jag har typ tre steg dit, men jag behövde verkligen löpa för att döda ljudet) var deras senaste (? vad vet jag om det) singel ”I Will Wait For You” (drar den titeln ur röven).

Nu står vi här, grabbar, och gör viktig musik med kristna undertoner och maskerar det i kärlekens namn. Vi bygger, bygger upp och så sänker vi helt plötsligt ned musiken! Så det nästan bara är jag som sjunger! Och sen börjar batteristen öka takten och SEN, sen kommer banjomannen och börjar vifta på handen! Frenetiskt! Som en jävla dåre! Haha! Och det kommer bli så explosivt! Ni anar inte! Sen avslutar vi hela kalaset med en slänga-handen-på-gitarren-fade och det blir så effektfullt jävla vackert och alla gråter och alla älskar oss och alla vill suga av oss i turnébussen. Fyfan grabbar, nu skapar vi ROCKMAGI.

Fyfan, det är det sämsta jag hört i hela mitt liv. DN får skriva 10 000 sidor om Swedish House Mafia om de så vill (och de gör de ju), bara jag slipper höra dessa satans idioter igen.

Annonser