Lorentz & Sakarias – Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast

av strambergare

Det börjar med Wu-Tang utan dialogsampling.
Sen blir det Bob Dylan.
Å sen drum’n’bass.
Följt av en hemmasnickrad syntslinga.
Kör på med en riktig jävla banger.
Strö på med en stämningsfull sonarsoft sång.
Vad skådar örat? En loungeflygelmelodi!
Fuck that shit, ös på för fa-aan, eller nej, chilla istället, ‘s all good.
Storstadsbubbel, trummor och segsyrlig refräng.
Vem bjöd in Led Zeppelin? Och varför förse protometalheadsen med helium?!
Fett! Här har de hyrt in elgitarrssnubben från bröllopsdrömsekvensen från Du levande!
Här vill man ju ba brista ut i ”det blåser en storm över Jorm!”. Men man hejdar sig kvickt när baktakten dunkar igång.
Sen en av årets överlägset bästa singlar (skrev jag om HÄR ju! ba å läsa)
Har ni hört talas om Alexis Weak?
RZA! Är du här igen? Soft!

Ja, det där var en kvick genomgång av plattan och det behövs nog inte sägas så mycket mer. Går väl att läsa mellan raderna att jag tycker att den är fet som fan.

Den har dock ett stort problem.

Lanseringen. Att skivan bara släpps på Spotify.

Vilket jävla hån. Nämen ärligt är det förjävligt. Värst av allt är musikrecensenter som tycker att det är nytt, fräscht och fräckt”.

Nä, det är inte coolt nånstans. Och det är framförallt inget nytt att endast släppa sin musik digitalt.

Först har jag såklart problem med att sponsra ytterligare en Ferrari åt sopan Daniel Ek. Jag pröjsar alltså ogärna för Spotify Premium. När jag haft det har jag använt det alltför litet för att motivera priset. Och att lyssna med gratisversionen får en att vilja hoppa från balkongen. Reklam är Djävulens påfund etc.

Sen att man inte kan bara ta med sig skivan vart man vill, mp3 är fortfarande, för mig, nödvändigt. I alla fall, om man som jag, gärna sitter i skogen och ugglar i en stuga. Telefonen har liksom aldrig ens nått dit där jag brukar hänga. Skulle jag sitta och streama den här skivan skulle jag få sitta i en hel dag och få den utportionerad i små, små, små sekundersljudbitar. Helt värdelöst.

(nu har jag förvisso fått den på annat håll, så det är ju LUGNT, men ändå)

Nu kanske man tycker att jag är konstig som vill lyssna på hipp storstadsmusik mitt ute i skogen. Men, som det alltid är, det är ni som är dom konstiga.

Att medvetet välja att inte trycka upp den här skivan som en fysisk skiva, alltså som ett statement, det tycker jag är pissetöntigt.

Nåväl, grym platta vilket som och härligt att den äntligen finns att lyssna på.

Annonser