Neil Young & Crazy Horse – Psychedelic Pill

av strambergare

 

Tänk tillbaka tio år av ditt liv och att någon ställer frågan: Ska vi lyssna på ett tjugosju minuter långt spår med Neil Young och Crazy Horse?

Visst hade du bett personen dra åt helvete? Ifrågasatt sinnestillståndet hos människan? Du skulle ställa så många motfrågor. Varför i hela helvete skulle man utsätta sig för något sånt? Mår du bra? Dra upp ärmarna så jag får se att du inte skadar dig själv!

Men så vips sitter man här år tvåtusen jävla tolv, Barack Obama har precis blivit omvald till USAs president, Sverigedemokrater och annat rassepack får uttala sig fritt om vilken skit de vill, sjuka föräldrar utförsäkras och allt är bara grått. Gitarrjazzonani är precis den skiten man behöver.

Och då får man nog ordinera det här psykedeliska pillret. För jävlar i mig vilket mästerverk första spåret Driftin Back är. Det är den låten som är 27 minuter, tjugosju transcenderande minuter, tjugosju minuter som handlar om att ba gå i barndom och hata på omvärlden.

Jag älskar den här låten.

Och resten av skivan är också bra. Men Young å gänget går på knock för tidigt för att jag ska orka investera kärlek i resten.

Annonser