Mannen från Jupiter

av strambergare

Jag är alldeles för nedstämd och för korkad för att kunna skriva något om den här dokumentären.

Det finns något väldigt kluvet i hur man filmar människor i utanförskap och visar upp deras liv. Som är, milt uttryckt, något eljest. Sjuka, mobbade, bortglömda, ovälkomna.

Å ena sidan blir det en stor jävla käftsmäll åt mobbarna.

Å andra sidan, visst mår man gott själv som Fullt Fungerande Människa?

Alltså, Mannen från Jupiter är på intet sätt något Ullared/Färjan-piss, Hans-Erik Norbergs livsöde är så mycket större än så. Det berör på riktigt, man skrattar inte åt Hans-Erik, man lider och man känner sån jävla glädje när man ser honom lysa upp för, vad som antagligen är, första gången i hans liv.

Men fan jag vet inte om det borde sändas ut.

Jag vet att det måste sändas ut, måste, måste, det är så jävla viktigt. För upprättelsen, för tankarna som den ger. För käftsmällarna.

Men det är så djupt tragiskt att jag personligen inte vet hur fan jag ska hantera det. Förlåt för att jag är så dum.

Annonser