Moonrise Kingdom

av strambergare

Jaha så jag var och såg Moonrise Kingdom, såklart. Fan ska en gö lixom. Har ju alltid älskat Wes filmer, tycker att allt är klockrena 4:or (förutom Bottle Rocket, som är en god 3a och Royal Tennenbaums som är en god 5a).

Jaha, så hata mig då, fuckers.

Jaha, så jag är lättköpt.

Jaha, så jag är ytlig.

Jaha, så jag gillar ”konstlad dialog”.

Jaha, jag går på vad det nu är jag går på.

Jädra belackare där ute, jo, jag tackar ja. För ofta som man läser ”WES E BEST” läser man ”Men gu’ männska, häng dig i finskorna vafan”. Sällan nån på mitten som tycker ”jodå, han gör helt okej filmer”.

Vad är det med Wes Anderson som är så otroligt provocerande? Jag fattar inte. Men vafan, så kan det väl få vara. Lite tröttsamt att ”hatet” (lite väl starkt med hat, men vissa är ju fan helt spritt språngande i sitt sätt att uttala sitt avsky mot Wes) är så icke-kritiskt (det samma gäller väl de stora kärleksivrarna, såklart). Är stilistiken provocerande? Jag vet inte, kanske. Jag tycker att Wes gör det gott i ögonen, det är fin yta som skär sig mot uppfuckade människor. Det är fint. Lite konstlat ibland, ”barn pratar inte så”, vembryrsig. Det som blir dåligt är när mindre begåvade regissörer/filmmakare ska apa efter i samma stilistik (Wes har ju också såklart tagit den från gamla europeiska filmer, men kontemporära filmmakare ser att det ”funkar” för Wes, då kör vi på Wes linje utan kärlek, min snabba ytliga lilla pissanalys).

Det man kanske kan kritisera karln för är att han är väldans duktig på att återupprepa sig. Samma karaktärer, nya skådisar (eller nej, fan, samma skådisar också). Men han väljer att sätta sin grundhistoria (olycklig människa/människor på upptåg) och försätter den på nya platser.

För innehållet är alltid det samma, pappaproblem, sävlig distanserad kärlek mixad med euforisk, självhat, hat mot andra, håglöst tittande, fina prylar, till och med en så fånig detalj som en så kallad BB-gun förekommer ofta och skjuts ofta på folk i bakhuvudområdet. Det är roligt.

Om jag svamlar mycket just nu, är det för att jag skriver samtidigt som jag pratar med andra människor, tittar på sport-TV (så jävla skämmigt), samt är rädd för att pajen i ugnen ska brännas. Det är svårt att multisyssla.

MenMoonrise Kingdom, fan vad fin den var. Visste inget på förhand om den, har ba sett nån poster eller så. Den lille tjockglasögonbeprydda lillkillen i pälsmössa och söndagsskoletjejen. Man kunde ju ana att det skulle bli en love story, men jag hade inte förväntat mig att det skulle bli det. Men så blev det så och vad fin den var. Herrehjärtanes.

Jag älskar kattungen som diskret förgyller filmen med sin söthet.

Men skit i det, för nu ska jag se på fopåll. Jävla skit.

Annonser