Spacin’ – Deep Thuds

av strambergare

All heder åt den här skivan. Jag har ingen aning om vilka de är, knappt ens varför den fanns på min dator. Men jag har svårt att låta bli att trycka på play igen så fort den tagit slut. Det finns ett sug i de stonerpsykedeliska gitarrerna och lo-fisången, eller ja, allt är sjukt lo-fi, men sången är knappt hörbar lixom.

Det känns ändå omöjligt att det ska vara så bra. Omslaget till exempel tyder på extremt dålig smak. Extremt. Men skivan är ändå väldigt mesmerizing (svensk, bra, översättning på detta ord, tack! nej, hypnotiserande är icke bra, funderar på ifall mesmeriserande är bra, men det tycker jag nog inte, men i brist på annat kanske det duger i skrift) och jag flyter iväg som om det vore en snäll technoskiva, eller en snäll ambientplatta. Inte att Spacin’ är så snälla egentligen, men samma snälla våg av eskapistiskt ivägflytande infinner sig hos mig.

Rock’n’roll alltså, jag älskar’t.

Annonser