Killer Mike – R.A.P. Music/El-P – Cancer for Cure

av strambergare

När rappare nu för tiden mest degraderas till att agera inhoppare hos sopiga houseproducenters vevdängor, blir man ju rätt så jävla glad när såna här guldklimpar dimper ned.  För El-P och Killer Mike är det rap och hiphop som gäller hela vägen, det är inget jävla trams.

Älskar när man tar sitt hantverk på riktigt.

I en intervju med de bägge säger Killer Mike att han är så himla glad över att få arbeta med El-P då enligt honom är en av de fem bästa hiphopproducenterna någonsin. Det vet jag inte om jag håller med om, men just nu är han det absolut. Först har han producerat hela R.A.P. Music och sen släpper han ett soloalbum typ samtidigt. Och båda skivorna är så jääävla bra.

Killer Mike öser in hihphophistoria blandat med politik. Låten Reagan är som en modern tappning av Gil Scott-Herons B-Movie, fast Killer Mike är lite mer explicit i hans hat gentemot den dåren. Liksom raden: I leave you with the words, I’m glad Reagan dead (kanske inte den mest grammatiskt klockrena sentensen i skriven text, men den känns mycket bra när den kommer ur hans mun). El-Ps beats är klanderfria rätt igenom, tunga utav helvete och fyllda med detaljer och Mikes flow är stundtals larvigt bra, hur kan man inte älska den där Atlantadialekten?

Cancer 4 Cure låter väldigt lika R.A.P. Music, kanske inte så konstigt, kanske onödigt att säga, lite duh-varning, men ändå intressant på ett sätt. Två skivor släpps typ samtidigt med samma producent, en är en soloplatta och en är åt en annan. Ljuden är lika, orden är olika. Så även fast de låter väldigt snarlika skiljer stilen skivorna åt. Det är spännande. Jag tycker nog det. El-Ps kalla Brooklynstämma mot Killer Mikes rundare Atlantaröst, att röster kan göra så mycket. Stärker återigen tesen om rösten som viktigaste instrumentet.

Vet inte vart jag vill komma, båda plattorna är fantastiska, det får räcka så

Annonser