Magnus Ekelund & Stålet – Supernova

av strambergare

Jamen det här var ju en trevlig morgongrej, få lyssna på en ny singel, med pop som skrapar bort all fadd smak göbbarna i Kent skapade igår kväll. Det finns nog lite öronludd kvar, men vafan, så kan det ju gå om man ger sig hän åt risker.

Tar istället och lyssnar på musik som skaver lite, som är där och skrapar och beter sig lite fulare och skränigare. Musik som svänger och söker helt enkelt, som inte låter som ett väloljat maskineri från stans största superstudio.

Det ska ju bli en skiva snart också är det tänkt, jag tror att den blir bra. Diggade den förra, även om Jakob Hellman-duetten utklassade det mesta, å andra sidan är det en så sjukt bra låt att den utklassade det mesta jag hörde över huvud taget. På den här singeln slår ingen heller den låten, varför  nu det är ett självändamål, slå sig själv, det är ju bara dumt.

Supernova är pampig jävla kärlekslåt rätt i fejan. Det är en kanon där man hällt i hela påsen krut, även fast det inte behövs och det är bara för jävla gött. Det är ju kärlek lixom, ös på bara.

Sen följer två covers, en version av indiesveriges kanske allra bästa låt (Vapnets Ge dom våld) och en mindre känd (Bingo – Tänder i taket (original går att lyssna på HÄR)).

Båda versionerna är bra, pampiga och feta, over the top och allt sånt. Men, JA DET KOM ETT MEN, så tyckte jag de var sjukt mycket härligare när Ekelund körde låtarna solo med en hård akustisk gitarr och rösten på högsta växeln när jag såg honom live någon gång. Vet inte varför egentligen, gillar nog bara det raka och karga lixom, så som det bara kan bli när en person sjunger rören ur sig framför en liten publik. När jag hör de på skiva är låtarna bra, men inte wowzers.

Men så är det ibland!

Annonser