”Hatarbandet Odd Future ska spela på Way Out West”

av strambergare

Suck, suck, suck.

Jag har missat den här ”Sizzla-debatten”, vet att han fick ställa in sin spelning på grund av att han inte diggar bögar. Det kanske är en underdrift att säga så, men vafan, jag vet ju inte.

I alla fall, i kölvattnet av det så ville någon rida på STOPPA ARTISTER SOM SÄGER NÅGOT KNASIGT-vågen, det gick sådär. Här är resultatet: Hatarbandet Odd Future ska spela på Way Out West. Aftonbladet-rubriceringen är ju fullkomligt priceless.

Mest känner jag bara suck och stön och bläurgh. Turligt nog finns det ett par personer där som agerat under parollen ”ett under av tålamod” och försökt reda ut soppan. Tyvärr har det ju inte gått särskilt bra eftersom eventstartaren använder debattstilen ”Slagkraftig Studsvägg”. Alltså, tar inte in information utan bara upprepar sin ståndpunkt. Vilket är tröttsamt.

Varför jag också blir trött är; Måste man PÅ RIKTIGT gå igenom licentia poetica? Måste man PÅ RIKTIGT gå igenom skillnader mellan åsikter/budskap och fiktion? Kom igen. Vafan? Really?

Hey, don’t do anything that I say in this song, okay? It’s fuckin’ fiction
If anything happens, don’t fuckin’ blame me, white America, fuck Bill O’Reilly –
Tyler, the Creator – Radicals

Han säger det ju liksom själv i en av sina låtar, texterna verkar ju vara det som upprör den där människan något oerhört och ändå har hon lyckats missa de här. Liksom såna här kontextlösa påhopp, jag fylls bara av en, hmm, hopplöshet? Ilska? Nej, jag har svårt att bli arg, eller ens upprörd, men något känner jag ju. Jag sitter och funderar på vad som är målet, att stoppa bandet? Få dem att ‘bättra sig’? Äh, jag vet inte alltså. Att Odd Future är en sjukt stor inspiration och peppare för outsiderkids i Amerika är väl för fan bara helt awesome?

Oldie, från senaste OF-samlingen, avslutar Tyler väldigt fint med versen:

Um, I was 15 when I first drew that donut
5 years later, for our label yea we own it
I started an empire, I ain’t even old enough
To drink a fucking beer, I’m tipsy off this soda pop
This is for the niggers in the suburbs
And the white kids with nigger friends who say the n-word
And the ones that got called weird, fag, bitch, nerd
Cause you was into jazz, kitty cats, and Steven Spielberg
They say we ain’t actin’ right
Always try to turn our fuckin’ color into black and white
But they’ll never change ‘em, never understand ‘em
Radical’s my anthem, turn my fucking amps up
So instead of critiquing and bitchin’, bein’ mad as fuck
Just admit, not only are we talented, we’re rad as fuck, bitches

Sen väcker det också tankar, från det som eventstartaren säger när hen spottar ur sig termer som VKM (Vit(a) Kränkt(a) Ma(ä)n). Liksom, får man inte tycka till om konst då? Är man då i ett sådant privilegierat stadie att man inte får känna något? Får inte ”VKM” känna empati för svarta lesbiska tjejer?  Tycker det är så pinsamt. Uppviglar hen till att konst ska bli likriktat? Nä, fan, jag kan inte få ihop allt. Det är bara så sorgligt och pinsamt, vill inte skriva korkat, men, det är ju det.

Sen använder hen ju VKM väldigt slarvigt, ingen där var kränkt över huvud taget. Allt började med ett ifrågasättande som möttes av gigantiskt mothugg och spott och spe. Det enda de kan ha varit kränkta över är att den man försöker prata med en hela tiden bemöter argument med att bita en.

Ja, det här blev ju ett slarvigt uppbyggt inlägg om ingenting egentligen. Men så ere med det.

Uppdatering:

Igår kväll togs eventet bort, skönt nog, den, föga förvånande, spårade ur rätt rejält. Personangrepp, löjliga icke-argument om ålders påverkan, vem som är mest nere med hiphop och en himla massa jidder om hets mot folkgrupp.

Men trots att gruppen försvann har eventstartaren kvar sina uppviglarinlägg på sin blogg. Det är väl okej, men de innehåller fortfarande en väldigt illvillig ton. Jag vet inte, jag har så fruktansvärt svårt för folk som använder samma retoriskt vidriga STOPPA ALLT-retorik som till exempel Sverigedemokrater, Genusnytt, Avpixlat och annat pack. Att man är fullkomligt oinsatt i vad som avhandlas och ändå ska uttrycka en Väldigt Stark Åsikt. Jag tycker att det är pissigt, fegt och korkat. Till exempel det HÄR inlägget, jag läste alla cirka femhundra inlägg som skrevs (ja, jag är sjuk i huvudet som gjorde det, men ni vet, går inte att glo bort från tågkrascher) och _ingen_ var kränkt utan ville bara förklara Odd Future eller föra en diskussion. Men de som gjorde detta möttes av glåpord, smädelser och försök till utfrysning, oliktänkande var helt enkelt inte välkomna över huvud taget.

Vad man vann på detta? Ingenting. Allt spårade ur såklart och till slut stängdes eventet. Det är lite synd på ett sätt, fanns många fina exempel att visa upp i hur man inte för en debatt/diskussion.

Uppdatering 2:

Ytterligare en person som inte kan se skillnad på åsikter och fiktion. Måste ändå medge att det är spännande med en nydanande bokbrännarkultur. Känns lite framtid, lite sci-fi, lite diktatursexigt.

Uppdatering 3:

Uppdatering 4:

Det går tyvärr inte att nå eventet, man måste bli inbjuden, skaparen av eventet förklarar varför här nedan i kommentarerna. Så eftersom det inte går att bemöta någonting så kanske det är bra med en lathund?

* Odd Future består inte enbart av Tyler, the Creator, de är många fler än så (detta är viktigt att poängtera eftersom det är Tyler som det tydligast hackas på). Ett par av medlemmarna är öppet homosexuella och alla har någon form av outisderbakgrund.
* En av de som är mest involverade i musikskapandet kallas för Syd tha Kyd och är en svart, lesbisk kvinna. Att hon medvetet skulle vara delaktig i uppriktigt misogyn musik låter därför föga troligt.
* Texterna är rent historieberättande och skildrar inte skaparnas åsikter eller budskap. Visst, det är väldigt problematiskt med texter som kretsar kring våld av alla dess slag, men det är inte ett argument nog för bojkott. Citat finns i början av det här inlägget där, i det här fallet Tyler, öppet proklamerar; Hey, don’t do anything that I say in this song, okay? It’s fuckin’ fiction
* Varför är det viktigt att sprida kvinnohatande texter? är en fråga som dykt upp många gånger. Ja, för egen del är det inte viktigt per se, utan ser det mer som en spegel av människans mörka inre och det kan vara en förjävla pissig plats att vistas på. Att grotta ner sig i sådant kan, som i mitt fall, vara ett sätt att få ut aggressioner inom sig man bär på. Och det är väl bra att musik kan vara agera ventil? Så slipper man boxa lyktstolpar på stan eller gu’ förbjude puckla på en farbror.

Uppdatering 5:

I den här torra BBC-krönikan intervjuas två tjejer (ca 2:55):

– I’d heard alot worse lyrics to be honest.
– Do you thing they’re tounge in cheek or do they mean it?
– I don’t think they mean it.
– They definitely don’t mean it.

Uppdatering 6:

Lite tips på skit man kan rikta sin feministiska ilska mot istället:

Japansk reklam för spelet Super Monkey Ball (värdelöst larv)

Indisk (?) reklam för produkt som bleker underlivet, no joke. (kanske den absolut vidrigaste reklam jag sett)

Annonser