Vi håller på med en viktig grej – Sara Hansson

av strambergare

Jag läste den här för flera månader sen, men visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Det vet jag inte nu heller i och för sig, men jag kände ändå; men skriv nått ba, det är ju det du gör hela tiden din fega jävel. Så här sitter jag.

Om jag skulle jobba på tidning och pysslade med sifferbetyg skulle jag ge den här boken 10/10. Yesbox.

men varför har du då så svårt att skriva om den?

För att den tian känns så personlig, så ytterst subjektiv, att jag har svårt att motivera den, mer än att jag satt och kände igen mig i varje serieruta, att det var länge sen jag skrattade så hjärtligt åt något, senast var väl Mike Leighs senaste film (Medan åren går? hette den så? hoppas, se den, mkt bra).

I alla fall, jag var också helt betuttad i Spice Girls när det begav sig. Slets också mellan två hem och två föräldrar, levde ut på samma sätt som flickorna i rutan ovan. Ja, ni hör ju. Det var lite som att se mitt eget lilla barndomsliv, fast genom en annan männska på annan ort. Lite läskigt.

Hansson fångar också fint betydelsen av vänner, kan bli lite tårögd bara jag tänker på hur viktigt det var när man var liten. Att ha något eget (hur viktigt det fortfarande är, men då, när puppan skulle bort, och den skulle bort helst på en jävla gång). När man som barn gick från att vara kristdemokrat till att bli fullblodsrevolutionär.

När jag ändå är inne på Sara Hansson tycker jag att man kan läsa hennes serie om Män som hatar kvinnor i senaste Galago. Hon redogör typ det jag vill skriva om filmen (filmerna; tänkte skriva om både jänkarn och den svenska, men fuck that shit). Så det är schysst att Hansson redan gjort det åt mig.

Hon verkar ändå bra. Ritskriver om min barndom och ritskriver om vad jag tycker om Milleniumlarvet.

Annonser