Hummelhonung – Torgny Lindgren

av strambergare

Image

När litteratur får mig att se saker jag aldrig tidigare skådat, när jag får tankar till mig jag aldrig tidigare tänkt, när jag får psykologiska inblickar jag aldrig tidigare trodde var möjliga, då är litteratur som jävla bäst. Därför är Hummelhonung bäst i test. Jamenherre, hur fan är Torgny Lindgren funtad egentligen? Hur har han hittat på det här? Vad fick honom att skriva boken? Det är ju tydligt att han är ett jäkla geni.

En författare åker till Norrland, får bo hos en gubbe, blir insyltad i gubbens liv och för att gräva sig djupare i gubbens livshistoria ställer hon upp på all möjlig vidrig skit.

Ungefär så kan man summera boken lite kort. Jag kan ju säga som så att jag satt och skrattade av förtvivlan flera gånger. En typisk bok som är kort, men tar lång tid att läsa för att man måste lägga ifrån sig den en stund, fundera, stirra ut genom fönstret och se på lite fåglar, för att sedan fortsätta och upprepa proceduren.

Så kommer den sjuka passagen efter den andra och man ba; hahahaherregud.

Och till råga av allt är det en fröjd att läsa bokjäveln, språket är fantastiskt. Älskar dialektalt språk i skrift, det är alltid spännande, som gubbarna i boken som jämt pratar om alla grejer i bestämd form, typ;ja man kan inte leva utan fläsket, det kan bli folket av vilken människa som helst, de skulle inte mer göra sig omaket att skicka julkorten till honom, varför får jag aldrig fläsket och korngrynen och kålrotenetc.

Och sen kan jag inte sluta skratta åt tanken att massvis med tanter och farbröder har plockat upp boken på någon bokhandel å tänkt; jamen den här fick ju det däringa augustpriset och hummelhonung låter ju fint, en vacker titel…men vad i HELVETE ÄR DETTA??

Och nu har jag börjat lite smått med  Dorés Bibel, av de sidor jag läst tror jag inte att den blir lika urspårad, men en kan ju hoppas.

Annonser