Burial – Kindred EP

av strambergare

Det är konstigt ändå, bara för att det är ordlöst är det så svårt att skriva om endast musik för mig. Och då tycker jag ändå att det här släppet är det bästa jag hört i år och antagligen bästa jag kommer att höra över huvud taget i år.

Det är ändå något tilltalande med Burials musik. Den är så sorgsen, så drömmande, så melankoliskt tillbakablickande. Röster som jagar en från minnen man inte vill ha kvar. Hela tiden rör man sig framåt, bortåt, mot något bättre, men kommer aldrig fram. Så man får försöka förhålla sig till regnet och knastret och nycklarna i fickan som inte leder någonstans. Hela tiden omringad av smutsiga höghus. Allt är depp.

Men ändå vackert.

Äh, det där är bara svammel. Fattar la ni.

Det jag gillar med nya EPn är att Burial tillåter sig att låta låtarna ta tid. Förra släppetStreet Halovar ett rätt beiget nummer, trevligt med livstecken såklart, men det var ingenting som visade något nytänk. Produktionen var liknande tidigare Burial-delar, det lät för välbekant för att vara intressant. PåKindred är det välbekant, men med en stor oas av nytt. Ljuden är nya, det låter som egeninspelat material, inte bar sjok från annat håll som sätts ihop. Burial har blivit en bättre musiker helt enkelt (om det här stämmer vete fan, jag drar ju allt jag har från röven, det låter i alla fall så i mina lekmansöron).

Det är också så fantastiskt att lyssna på elektronisk musik som älskar att visa upp detaljer. Det skramlas lite här och var, röster går in och ut, små ljud som flyr in, vinylknaster. Allt på de här tre spåren känns så uttänkta, välplanerade. Och att alla ljud, fan wow, finns verkligen ingenting som låter dåligt. I sista spåret, Ashtray Wasp, som bara bygger och bygger och bygger. Ögon och öron är på helspänn hela tiden och aldrig tar det slut. Eller det gör det ju, men efter elva minuter, vilket ändå är en rätt lång längd. Länge sedan jag fick en sådan kick av att lyssna på musik.

Burial har hyllats något åt helsicke redan, jag vet. Men det är nog faktiskt först nu jag stämmer in och faller helt och hållet pladask. Tidigare var jag bara mitt i fallet eller vid sidan av. Det är många gåshudsmoment vill jag lova. Riktigt läckert.

Annonser