bob hund – Låter som miljarder

av strambergare

Jag ska maxa min ospännande persona här nu tänkte jag. Ojoj.

Idag fick jag en avi i brevlådan, gick till ICA så som man gör nu för tiden och hämtade mitt platta paket. Däri låg Låter som miljarder, det tyckte jag var göttans eftersom jag var inställd på att få den på onsdag. Nu har jag visserligen, på grund av kritikerkompis, lyssnat på skivan ett tag redan men hade lovat mig själv att inte lyssna mer tills vinylen kom. Skum hasp kanske, men har jag betalt tvåhundra spänn för något vill jag ändå få ut något av det mer än att det blir ett föremål att placera i backen.

Och nu kommer det ospännande, gudars så bra bob hund är. Älskar bandet, de är så jävla bra, hela tiden, jämnt och ständigt. Till och med här där de flummar till det ordentligt. Har läst de sju recensionerna som finns på kritiker.se och de flesta verkar vara rörande överens om att skivan är splittrad, fuck them. Tycker den bruna tråden håller sig väldigt bra faktiskt. Det låter ju liksom bob hund hela tiden, fast i formen ”bob hund provar på X” och de lyckas hela tiden. Och i slutet kommer kontentan av det hela, att alla bär mask, men här är bob hund och klär av oss alla. Tolkar jag det som.

Kanske att Osmium och Iridium är lite fjantig. Diggar gitarrerna, texten är inte Öbergs roligaste. Bonnie och Clyde, Tristan och Isolde, Osmium och Iridium. Nja. Ser kanske inte kärleken mellan två platinummetaller kanske. Är de ens platinummetaller? Vad är platinummetaller? Jag är kanske för dum för låten, eller så ville Öberg ba sjunga nått som låter käckt.

Kul grej på kritiker som jag var tvungen att uppmärksamma. På tram7 har en snubbe beskrivit sista spåret Maskerade att den innehåller ”suggestiva basgångar”. På Motala och Vadstena Tidning beskriver nån brutta sista spåret Maskerade att den innehåller ”suggestiva basgångar”.

Första recensenten publicerades 8e, den andra 10e. Den förste kan omöjligt snott formuleringen med andra ord, det kan den andra. Men kanske är det så knäppt och knasigt att kritikersverige är så inrutat, inavlat, likriktat, dumt och fult att man skriver exakt samma grejer? Vore kul att få svar på det här av nån anledning, känns bara så konstigt ifall man tar en formulering. Speciellt när det inte ens är en så superbra, lite halvfyndig kanske, på sin höjd.

Sista spåret är för övrigt skitbra. Riktigt jävla bra. Suggestiva basgångar eller ej.

Såå nära är min favorit, melankoliskt smet som smörjer mig het. Ba sitter där och gosar och mår lite, lite gräsligt. Som ett litet, litet vrak efter en hård natt.

harduingetmankandansatill?har på något sätt växt något oerhört i mina öron. Jag. Älskar. Den. Låten. När man älskar något är det sådär man skriver, fjanterier alltså. Texten är så enormt bra, stråkarna är så enormt bra, äh, allt är enormt bra med låten. Sjukt lång tid det tog innan jag fattade det och det av en så ”direkt” låt. Det är ju en sån panglåt som ska smälla bombang i skallen på mig direkt, men smällen har gått i rollatortempo för mig. Och det är ju kul. Man får tänka och tycka om vad man egentligen tycker.

Typ som att lyssna på AC/DC idag, Back in Black är inte världens bästa skiva ever som man tyckte när man var 9 bast.

Hur kommer bob hund stå sig för mig när jag är i pensionärsåldern 75? Det får la framtiden utvisa antar jag. Idag sitter jag ba och garvar.

Annonser