Hej då Mike Kelley och Wislawa Szymborska

av strambergare

Skulle vilja skriva långt och länge om hur mycket Mike Kelley betytt för mig, hur mycket jag avgudade hans konstnärsskap och hur fin han var som människa.

Men jag har ingen aning.

Värst av allt? Jag fick reda på hans existens idag. Och då har jag ändå länge älskat dirty-omslaget, ett av mina absoluta favoritomslag. Fångar precis allt jag gillar. Simpelt, något slags knyte (alt. gubbe, docka, djur etc.), DIY, rock’n’roll.

Kelleys övriga konst vet jag så gott som ingenting om, sett lite idag. Inget har fångat mig på samma sätt som dirty. Det hade jag inte väntat mig heller, men eh ja. Jag är dålig på tal och hej då, så det får räcka.

En annan fantastisk människa jag är mer beläst i har också gått bort, Wislawa Szymborska, men där har många långt, långt, långt bättre skribenter än jag redan skrivit fint om, till exempel Jenny Tunedal på Aftonbladet, så jag skriver inget mer än så. Som sagt, dåligt på sånt här, speciellt när vi inte är särskilt närstående och är tjenis med varandra.

Lånar i alla fall in dikten om döden från Aftonbladet som fick mig att bli vattning i ögonen, sorgevackert:

Döden
tar dig när sömnen är tung.
Och du kommer att drömma
att ingen tvingas andas
att tystnad utan andning
är nästan som musik,
att du är en liten gnista
som slocknar i takt.

Annonser