Spridda skurar

av strambergare

Varnar på förhand för långt och babbligt inlägg, även om jag inte vet att det kommer blir så, så har jag det på känn.

Har inte orkat vara i personliga skrivartag på ett tag här nu märker jag, har skrivit på annat och då har jag hellre suttit med penna och pensel än att orka knacka bokstäver. Men nu känner jag att jag måste gå in och sammanfatta, kommentera lite skit. Så det kanske blir långt, det blir i alla fall spridda skurar om allt möjligt. OK.

Top Sound som vi ser på bilden här, superfin popmuzak, alla måste lyssna, lyssna gör man HÄR. Det är den här sortens popmusik som hela tiden smyger förbi mig, även om jag älskar det, skyller på Friendly Noise och deras nedläggning, de brukade vara min langare. (när jag läste igenom det här märkte jag att det inte direkt framgår att jag vet att Top Sond ”släppte” två låtar hos FYN, men nu vet ni att jag vet. och ja, jag är rätt ängslig)

Äkta människor, jag gillar’t. Faktiskt! Hörrni, sluta hånglo på mig. Hela grejen med svensk sci-fi gör mig lite glad, att man gör en så kallad jättesatsning, det är coolt. Jag gillar samhällsavspeglingen, steget från iPad till robothusa är inte jättelångt. Jag gillar att den är knasig. Jag gillar att det är blod och tuttar. Jag hatar Andreas Wilson, han är så jävla mesig skådis. Kunde inte han hålla sig till sin juicebar? OK jag hatar honom inte personligen, men jag hatar att han får roller han inte kan leverera i. Han är bara superusel på att skådespela, tyvärr! Leif André är dock bäst som vanligt.

Mannen från Le Havre är precis, PRECIS, så som puttinuttiga filmer skall göras. Utan puttenuttighet alltså. En väldigt söt historia om människor som hjälper människor, fruktansvärt fin. Och ändå så långt ifrån Hollywoodpekoral man kan komma. Satt och log konstant och kände ett mysglädjens rus i kroppen filmen rätt igenom.

30 Rock är tillbaka och det är väl kul, tror jag, vet inte, nä, jag tycker de två avsnitt som varit hittills har varit rätt tråkiga, tyvärr.

Socialdemokraterna har ju hittat en ny ledare. En till ärrad man, hoppas för guds jävla skull att det blir bra. Annars ger jag fan upp. Pallar inte befinna mig i en position där idioter styr utan att några kan säga något emot dem.

Tenniscoats fin popmusik här också från Sveriges bästaste bolag Häpna.

Dafo är det bästa barnprogrammet någonsin, finns att se några avsnitt på SVT Play, gör det. Det är Olof och Sven från Klungan som styr och ställer. Oerhört roligt. Mitt favoritavsnitt är när de blir förbannade på direktiven ifrån Stockholm. Fasligt intelligent humor för både barn och vuxna. Klyschan numero uno, men vafan, älskar klyschor, håll käften.

Bossanova, har snöat in på den här gamla genren. Mest har det snurrat Astrud Gilberto och João Gilberto, själslig och lågmäld musik, ett måste att lyssna på om man vill döda radion varje gång man slår på P3 och de spelar musik (gäller inte de ofta briljanta Musikguiden-programmen om kvällarna, menar givetvis skvalet om dagarna).

Thåström hans nya låt Beväpna dig med vingar. Varje gång jag lyssnar på den tycker jag att den är tråkig. Men sen nynnar jag på den i huvudet och då är den fantastisk, helt unbelievable, bästa låten ever och så vidare. Rätt konstigt att det blir så, men jag vidhåller att låten är högst medelmåttig när man de facto lyssnar på den. Även om jag gillar Gun Club-grejen som går igång nånstans efter halva.

Studio PSL tog slut alldeles för fort. Kom tillbaka snarast.

Sherlock den brittiska serien om Sherlock Holmes i lite tuffare tappning har ju haft sin andra säsong. Av de sex avsnitten som gått har jag gillat två på riktigt. Det allra första från första säsongen och det sista den här. De där emellan har varit, hmm, mest långa faktiskt, rätt poänglösa. Sen blir det ju fjantigt delux när han sitter och kör mindmap med sig själv á la CSI. När serien går in i det modet blir jag bara så less. Men sista avsnittet den här säsongen satt jag med många wow-känslor. Moriarty, bästa skurken ever typ.

Finns det något mer att ta upp? Ja möjligt, men jag orkar inte längre. Det här blev trots allt inte så babbligt, mest kort och platt. Men så kan det gå.

Annonser