Om Hoffmaestro

av strambergare

Snubblade över ett citat som jag tyckte var så sant. Jag har inte funderat jättemycket kring varför jag tycker att det här bandet är så oerhört tröttsamt. Det är bara en så självklar instinktiv känsla i mig. Hugget i sten; Hoffmaestro är kassa, inga förklaringar behövs.

Men det är ju väldigt orättvist mot alla. Band såväl som fans.

Många är ju konfunderade varför så många kritiker verkligen inte gillar bandet. Lixom, nästintill, avskyr dem.

En del skulle nog säga att kritikerna vill upprätthålla någon slags kreddfaktor.

Andra kanske; de gillar inte bara bandet, men överdriver för att alla andra gör det. Det är en enkel utväg till att bli läst.

Men så ringar det här in det så väl:

men alltså, är man nån festivalkorre som tvunget måste glo på en konsert där tio stycken bez-wannabes flänger runt framför femtiotusen fulla musikointresserade kids, så sätter det nog sina spår när man ska lyssna på deras plattor eller vad man nu gör

Nu är det förvisso jag som skrivit det där, så jag har inte snubblat så mycket. Men jag tycker att det är en sådan god sanning att den kan upphöjas till allmän lag.

– Men vadå? De är ju bara ett gäng sköna lirare som lirar musik för att det är kul! Hur kan man hata på det?

Ja alltså, det är väl ingen som misstror att de har roligt när de gör musik. Men det är väl just den slappa inställningen, musik ska byggas utav glädje och endast glädje, som gör det hela så jävla fantasilöst och trist och i längden inte särskilt bra muzak.

Bra som i poängsättnings-bra. Viktigt att poängtera.

Musik som bara känns i hoppmuskeln på en lerig gräsplätt, men inte berör alls i sinnet, i hjärtat, i hjärnan, i öronen genom ett ljudsystem hemma i favoritstolen, den får inte särskilt stor utdelning.

Jag vet faktiskt inte alls vart jag vill komma, jag ville bara skriva något. Och då är det lätt att vara taskig, fan, nu känner jag mig dålig. Men, jag ville ju faktiskt bara vara ärlig och besvara en frekvent ställd fråga.

Annonser