Tinker, Tailor, Soldier, Spy

av strambergare

Såg den här idag, bra ju, väldigt bra. Lågmäld, långsam, läcker. Allitteration är så användbart när man egentligen inte vet vad man vill säga.

För något i mig vill säga, äh ytligt, inte så smart.

Men jag tror att jag tyckte att den var smart. Smartare än genomsnittlig deckardönicksmovie i alla fall. Det är ju fortfarande en soppa av ”vem är vem och vem är vad!” som får sin lösning i slutet.

Men det som var så schysst med den här filmen är att det inte är något ståhej, inget ringa i mobiltelefoner och snabba klipp, jag kommer på stört, åh fyfan vilket äckligt lik, nu ska vi jaga mördare, har du något spår, nähä inte det, amen den här gubben han har sett något han kanske vet, jaha ojsanhoppsan det var visst gubben som var mördare och nu är han påväg att mörda tretton trettonåriga flickebarn.

ehm.

Nä, istället glider Gary Oldman runt i långsam mak och tänker och funderar. Och så får vi följa andra snubbar och se hur pusselbitarna läggs ihop. Och vipstjolaho så har Gary kommit på en lösning.

Men det smarta är att det inte blir något ståhej. Det är bara lugna konstateranden och lugna konfrontationer. Jag tänker givetvis inte avslöja mullvaden, men när detta sker, för det sker, det borde jag väl ändå få avslöja, så sker det på ett så jävla befriande sätt.

Sen Hoyte van Hoytema, han har nog världens bästa kameraöga i hela vida världen inom rörlig bild (vilken fuldum mening, men den får stå kvar). Hela filmen var så fin och följsam, sällan jag får säga att en film var en ren estetisk njutning rätt igenom. Men det var det. Så långt ifrån gjort och plastigt.

Och Gary Oldman, vilken superstar han är. Tråkpåsen Ryan Gossling borde studera Gary i hur man är tyst, snygg och subtil i skådespeleriet. Inte tyst, trist och substanslös.

Annars är jag för trött för att forma ordentliga tankar kring filmen, men se den gärna, den var ballin’.

Annonser