Oddisee – Rock Creek Park

av strambergare

Om det är något som är trist med den populära hiphopen (alltså den bland hipsters, de som vill lyssna på det senaste, musikkritiker och undertecknad (till viss del)) är att de inte har något som helst sinne för hur bra trummor ska låta. Till exempel Shabazz Palaces som fått mycket buzz i år. Han och hans producentpolare (han kanske gör allt, jag vet inte!) kan inte trummor alls. Odd Future är SÅDÄR på trummor, de kan få till ibland. Lil B är också SÅDÄR, men försöker åtminstone ibland.

Alltså jag tycker ju att det är fett när de rappar över syntmattor, men det är lite tjatigt ändå. Därför känns det bra att ett par akter i år ändå brytt sig om hur bra det ändå kan låta. Till exempel Pete Rock som oförtrutet kämpar på och oftast låter hur bra som helst, i år med Smif-N-Wessun, sjukt bra. I år kom Roc Marcianos Marcberg på vinyl. Det tvistar väl lite vad man tycker om The Roots, jag älskar dem och kommer alltid göra och Questlove är tummen upp-bra på det han gör.

Sen så har vi Oddisee. Vilken kille alltså. Rock Creek Park måste väl ändå kunna räknas som ett mästerverk? Eller hur? Det var länge sen jag blev så himla glad av att höra hiphopinstrumentaler och här blir man bortskämd med nio stycken fulländade stycken (inledande spåret Still doing it rappar yU på). Och TRUMMORNA, de låter så bra.

Så jääävla bra.

Det finns så mycket soul i den här skivan. Alla detaljer är så fina och perfekta. För mig är The Carter Barron den låt från i år som kommer leva med mig längst skulle jag gissa på. Känns lika självklar som odödlig.

Annonser