U.S. Girls – U.S. Girls on KRAAK

av strambergare

Älskar dagarna man surfar runt på muzakhemsidor och upptäcker att musiker man tycker om har släppt nytt, utan att man på förhand hade en aning. Som idag när jag kollade på Pitchfork, då recenserade de U.S. Girls nya och ja ba: vaaa, shit! Måste lyssna!

Och det har jag gjort, några varv nu, skivan är ju så kort, hon brukar göra’t så. Ja hon, man vill ju gärna tro med det namnet att det är ett gäng brudar från Amerikat, men det är faktiskt bara Meghan Remy som håller på. Och så bra hon är.

Tvättäkta lo-fi, hon har verkligen pop i sig, men dränker det i så mycket smuts, så att melodierna ligger långt långt bort. Den här nya är sången dock väldigt mycket längre fram och, förvånande nog, väldigt klar. Lyssnar man bara på Go Grey från förra året, hör man inte mycket av vilken fin röst hon har, även om den skivan var en klar favvo förra året. Vacker dystopisk popmusik. Man ser ju bara på den där bilden hur hon jobbar, sitter på golvet med en bandspelare. Så sjukt introvert egentligen, likväl fantastiskt när man hör resultatet.

Första skivan från 2008 är ju dessutom ännu skitigare, man hör verkligen dammet som ligger över musiken. Jämför man Don’t Understand That Man från första, med Island Song från nya skivan, milsvida skillnad. Så mycket mer polerat, men spännande hur hon ändå behåller sitt uttryck. För även om Island Song vid första anblick verkar sålla sig till alla trehundramiljoner sånger av sorten ”tjejer med teatral röst sjunger någon slags pop”, så är den långt mycket mer sublim. Här finns ett verkligt anspråk på att göra något mer, en idé och ett genomtänkt utförande. Hon är så briljant. Smärtsam bliss.

Också briljant är längden, 26 minuter, man vill bara ha mer.

Annonser