Veckans skivrecensioner

av strambergare

Den här titeln är en lögn, har inte läst veckans recensioner, pallar inte, de är alltid så fantasilöst usla Sorry, men så är det. Jag är bara less på det kortfattade och koncisa formatet där de ska försöka ringa in ett helt album på några få rader. Liksom, det går inte. Det är ytterst få som klarar av det och de som gör det lyckas inte heller jämt. Den som är bäst på det är väl, som jag sagt tidigare, Elin Unnes. Hon är ofta ärlig, rak och skriver så man förstår. Hon kläder inte in sina ord så jävla vackert som andra försöker, utan gärna med lite humor, fakta och rättrådiga referenser.

Andres Lokko kan också vara duktig. Även om han gärna faller in i ”klä in orden så jävla vackert”-facket. Å tredje sidan är han väldigt duktig på det. Alltså att skriva fint, även om det ibland bara är nonsens utan innehåll, är det i alla fall gemytligt språk. Typ så. Så kallad ”trevlig läsning”.

Mattias Alkberg när han skriver skivrecensioner ibland är också hur bra som helst. Men han brukar få skriva lite längre i alla fall, hans Skriet-recension är prov på hur bra skivrecensioner faktiskt kan vara.

Sen då. Jag vill inte peka ut enskilda recensenter, så jag drar alla över en kam och hävdar att de är mer eller mindre bedrövliga. Fast det beror mest på att formatet är uselt. SÅ SLUT OM DET.

Och till det jag ville skriva. Fick länkat till mig DNs recension av Montys nya skiva. De ger betyget 3, visst fine, kör i vind och sådär. Jag tycker att den är kass. Vill ni ha prov på årets sämsta muzak kan ni lyssna på låten Batman från den skivan. Totalt värdelös. Totalt. En skam mot allt vad lyrik heter, jag ryser bara jag tänker på det. Väldigt trist att det är samma snubbe som gjorde superfina Highschool Drama som Montt Maridé för mången år sen. Småsötljuvlig popmusik. Nu mest gräslig.

Hursom. Det som triggade mig att slå mig ner och hacka tangenter var den inledande raden: Har Nordpolen äntligen fått en arvtagare?

Jag vet inte ens hur jag ska tackla det här. Det är så fel på flera nivåer. Vilket recensenten själv erkänner i meningen efter. Det gör det nästan än mer obegripligt. Va sjutton skriver han det för dårå?

Ja, det var bara en obegriplighet jag ville kommentera litegranna. Slö och skum musikjournalistik. Eh.

Läs hela HÄR.

Annonser