Tucker and Dale vs. Evil

av strambergare

Kanske inte kan hålla mig ifrån spoilers i texten, om ni är rädda för sånt, skit i att läsa och följ ba rådet: SE FILMEN FÖR JÖSSE NAMN.

OK, då fortsätter vi att vara gladlynta och skratta och le till en av de roligaste filmerna på senare år. I alla fall som jag sett.

Ett gäng collegeungdomar ska åka ut och parta i skogen, de ska röka på, bli fulla och kanske knulla lite. Det är utgångsläget, precis som i vilken skräckfilm som helst. Samtidigt som psykologistudenterna ska semestra i skogen, ska två snubbar i det lägre samhällsskiktet göra det samma, de ska bo i närheten i en liten stuga. De ska dricka öl och fiska, koppla av lite män emellan.

Och givetvis när olika samhällsklasser sammanstrålar går det åt helvete. Ja, det går så illa att nästan varenda kotte dör. De rika rackarungarna går bananas när de tror att hillbillykillarna kidnappat, alt. mördat, deras polare, den snygga tjejen från 30 Rock (Katrina Bowden eller nått sånt va?).

Men, de skulle bara hjälpa henne, hon föll i och slog i skallen och de räddade henne från att dö i vattnet. Och från och med det här missförståndet börjar allt barka dit det barkar. Det är en lustig genre de hittat på; förväxlingskomedisplatter. Förväxlingskomedier brukar sällan vara roliga, antingen är det den klassiska farsen, springa i dörrar, eller så är det bara sega romcoms där man sitter och tänker INGEN MÄNNSKA ÄR SÅ DUM I HUVET ATT DET HÄR ÄR TROVÄRDIGT.

Tucker and Dale vs. Evil är inte trovärdig, uh-uh, no-way. Men, den är jävligt rolig. Till och med smart, i sin enkelhet. Att stilen hållits enkel , urspårad, men enkel, hysterisk men inte för hysterisk, bara; enkel. Det är smart. Och att ställa två samhällsskikt mot varandra, smart. Att utmåla rika ungdomar som korkade, fördomsfulla muppar, är smart och för en gångs skull, låta underklassen vara som den är, männskor som vill väl, utan att dra på massa klyschor och sattyg som det oftast blir när folk vill porträttera underklassmännskor.

Kanske nosar jag för djupt i glaset, men jag tycker mig se något smart i filmen i alla fall. Och det är väl just därför som den är så rolig. Bara det att vi får se slutet först, som i sin tur bäddar för en uppföljare, ja, bara det är ju smart. Smart å smart, jag överanvänder ordet nu, men lite listigt är det i alla fall.

Och så lite omöjlig kärlek mitt i allt och vi har en film som driver med hela filmvärldens klyschor samtidigt som den använder dem själva. Smart.

ÅH NU HAMNA JAG DÄR IGEN, bäst jag slutar.

Annonser