Skrillex

av strambergare

Just i detta nu florerar det runt länkar på Internet om en tjej på Rockfoto som är skeptisk mot dubstep.

Och, vet ni vad, hon är en killer!

Ja alltså, hon dödar musikjournalister, de läser, får ont i huvudet och ramlar tafatt ner i marken.

Dubstep, dåligt?! Skrillex?! The Smiths och Joy Division?! Vad. I. Helvete…!

Ja ungefär så går tankegångarna.

Jag ska inte hymla, jag är likadan. Det är såklart en hittepåkrönika om ingenting, så som krönikor har en tendens att vara. Typ som alla satans antijantekrönikor jag läst det här året. Ingen har tänkt efter, bara hakat på. Fuck jantelagen, jag är MIN EGEN DRÄNG! Fuck yeah!

Fast det är knappast det som är jantelagen, WHATEVER, jag ska nog skriva nått om det någon annan gång. Hur mycket jag avskyr dessa människor. Men nu handlar det om Rockfoto-tjejen.

Hon heter Maria Gadd och hennes polare har tryckt på gilla dubstep-knappen på Facebook. Inget konstigt. Finns massvis av bra dubstep, lika som det finns massvis av bra pop. Och rock. Och till och med finns det en del bra hårdrock. No shittin you.

Däremot är Maria lack på sina polare för att de gillar Skrillex och Skrillex klassas som dubstep. Maria hatar tamigfan Skrillex och hans vedervärdiga pissmusik. Hon tror även att Skrillex är dubstep.

Skrillex klassas som brostep. En ”utveckling” av dubstep. Den fula och fulla tvillingen till rättshaverist. Som tar något intressant och gör det fult och kommersiellt, hur fan lyckas de ständigt med denna formel? Begriper inte.

Och det är därför Marias krönika är ett hittepå, ett ledsnat utbrott, man kan inte samla tankarna utan bara: AMEN VAFAN BRODER DANIEL, HELVETE, KOM TILLBAKA OCH RÄDDA MIG.

Sorry bruden, Broder Daniel kommer inte rädda dig. Det enda du kan göra, i egenskap av (egenuttalad) musikjournalist är att läsa på och tänka till lite längre. Det är det enda jag begär. Fan, jag läser sällan på, jag skriver bara. Men här representerar jag bara mig själv och behöver inte oroa mig över att befläcka någon annan stackare. Skriver jag på andra håll, håller jag mig i skinnet och läser läxan innan jag skriver svaret. Det svaret du gav på rockfoto är bara hafsigt och slarvigt. Dessutom, gosh, hur m å n g a band finns det inte som har Joy Division och The Smiths som förebilder och drivande motor? Alldeles för många och alldeles för många dåliga. Sen måste du la hålla med om att det känns jäävligt naivt att ba: Hörrni, varför lyssnar ni inte på samma muzak som jag?! Det är för mig helt obegripligt!

Här är krönikan förresten: http://rockfoto.nu/magazine/2011/09/27/46-stycken-av-dina-facebookvanner-gillar-dubstep/

Och, lite avslutande om Skrillex:

Hörde en låt av honom på radion i veckan. Tänkte först: Det här låter som sånt där de gjorde narr av i 80-talsfilmer att vi i framtiden kommer att lyssna på. En obegriplig ljudsmörja som folk dansar konstigt till. Lite lustigt hur det blev sant och lite sorgligt också.

Sen tänkte jag: Är det såhär magnetröntgen låter? Frågade sambotjejen som åkt in en sån då och då.

– Du, är det såhär magnetröntgen låter?
Hon tittar upp i taket lite. Tänker två sekunder. Och sen.
– Ja. Det är PRECIS såhär det låter där inne. Herregud.

Ja, herregud, the world can proudly present: SKRILLEX MASTER OF THE MRT-MUSIC!

Annonser