Game of Thrones

av strambergare

Jaha, då har jag också sett den här tuffa TV-serien. Ronja Rövardotter med blod och tarmar, typ. Ungefär så spännande är det, eller nja, Ronja är mer spännande. Faktiskt.

Faaaan vad de snackar. Och som de snackar. Varför måste de snacka sådär. Varför är fantasty så jääääävla stockkonservativt? På det där viset att det alltid måste låta me lejdi.

Okej, jag är inte dum i huvet och pissdryg. Medeltidsfantasy är inte min grej bara. Jag överlever.

Jag ser ju kvaliteterna, det är påkostat utav helskotta, snyggt, lite spännande.

Men jag känner mest bara av me lejdi. Och jag tycker verkligen inte att det är häftigt att de pratar så, det är mest bara ur vägen. För att det låter så påhittat och larvigt.

Och sen, det jag störde mig på hela säsongen och varför jag ens skriver det här inlägget. Vem skötte den psykologiska analysen av manuskriptet?

Låt gissa:

INGEN ELLER EN STÖRD MOTHERFUCKER.

För, kom igen, va. Drakdottern och Khal Drogo (han heter nått i den stilen i alla fall). Deras relation är helt jävla omöjlig. Alltså, den går verkligen inte. Man kan inte reagera på det sättet som den tjejen gör. Såhär:

Tjej blir bortgift till en kungabarbar. Kungabarbar är elak och våldtar tjej efter tvångsgifte. Kungabarbar sitter och kollar på killar som har ihjäl varandra och tjejer som förväntas vara nymfomaner och slaskhål. Kungabarbar kommer hem sent om kvällen och våldtar tjej bakifrån. Hans ansikte är likstelt och hon gråter. Det är inget bra förhållande liksom. Tjej sitter på rummet, hon vågar inget annat. En tjejslav kommer och förklarar för tjej är att hon måste ta kontroll över the action i sovrummet. Kungabarbar är kung där ute, men DU måste vara drottning här INNE. Och mycket riktigt hon sätter sig på honom och juckar runt. Och vipstjolaho så blir de superkära i varandra och ska ha kids.

COME ON.

COME ON!

Annonser