Fucked Up – David Comes to Life

av strambergare

”Nya DN” hade PREMIÄR idag. De fick för sig att det var grymling att satsa på än mer stockholmscentrering. Good for you! Nu blir kanske Jan Gradvall glad, så som han tjatat. VI BEHÖVER MER SNACK OM STOCKHOLM, HALLÅ!!! DET SKRIVS FÖR LITE OM VÅR STORSTAD. HELSKOTTA!!!

I ärlighetens namn behövs det inte, men det är skitsamma. Låt de leka.

Det som är värsta med DN, det är att de inte har recenserat årets skiva. Ja, hör på fan. Hur går det till? Till och med NWT har bemödat sig att skriva ett par rader, en hyllning dessutom! Och lite invändningar å sånt där göttigt som sig bör i kritik lixom. Det tycker vi om.

Men bästa recensionen av de som återfinns på kritiker.se står ändå den vackra Elin Unnes för. Om hon är vacker eller inte vete fan, har inte sett henne särdeles mycket, förutom på en rätt töntig bild på PSL där hon poserar i svartvitt. SKITSAMMA JAG VILL INTE SNACKA UTSEENDE, GOSH. I SVD smäller hon till med en fullpottssexa och det är så jädra stiligt. Samma sexa hade jag gett om jag skrev för SVD, nu kommer jag aldrig få skriva för SVD för att jag är dum i huvet och aldrig skulle skicka en ansökan om att få skriva för jäkla SVD heller, men i landet Hypotetiskt skulle jag gjort så. Bra.

För det är fanimig en magisk platta. Jag har lyssnat hela året. Slänger på den tunga svarta plasten, sitter med planschkonvolutet och så snurrar de iväg. Det är en av de mer spännande skivor jag någonsin hört faktiskt. 80 minuter är räjset och de stannar inte direkt, fan har tid för det? Det är ju hardcore!

Eller, det är ju inte direkt stockkonservativ hardcore. I ärlighetens namn är det la bara sången som är det, men fan vad bra han är. Och spelemännen också. De river och fightas med sina instrument och gör riktigt bra rockmusik. Något en knappast är bortskämd med i dagens vidriga rockklimat. Till exempel har någon viskat att Coldplay har gett ut en nya diskett med muzak. Varför Brian Eno bemödar sig att hålla på med de pojkarna är helt sinnessjukt, ge fan i dem Brian.

Och ibland kommer det in en liten tweetjej och sjunger.

Det är en så himla skev blandning.

EGENTLIGEN.

Men det är ju så briljant, rätt igenom ba, HELA TIDEN. I arton låtar är det fullständigt knockande briljant. Det är mastigare än 100% choklad. Man är på riktigt andfådd på slutet. Men en sån resa i konceptplattans rike.

Just ja, det är för fan en konceptplatta. Sånt där som Pink Floyd pysslade med för hundra år sen. Det handlar om David.

Och hybrisen i titeln egentligen. David Comes to Life och ro det i hamn och LYCKAS att få David att bli levande.

Vilka genier alltså, all respekt i världen till Fucked Up.

Mindre kudos till DN.

Som sig bör.

Annonser