Method Man – Tical

av strambergare

Jag älskar den här skivan och jag älskar också att Method Man tackar någon som kallas (heter?) Boobie i konvolutet.

Varför jag älskar den här, är mycket för att den är så jävla tuff. Alltså jääävligt tuff. Jag blir någon form av steretypman när jag lyssnar på den. Bröstar upp mig och går runt. Som Buck i Untited States of Tara.

Musik som får en att leva ut såna där sidor man inte vill ha, kanske, till och med gömmer.

För jag hatar ju såna män. Brösta-upp-sig-männen. Så fort jag ser en känner jag stora eww-känslor. Lite rädsla, tänk om den jäveln ger sig på mig? Det är ju helt irrationellt, finns ju jättemånga trevliga muskelbyggare. Men i begreppet ligger också givetvis hela machoarrangemanget. De som nedvärderar och tar makt genom kraftiga armar. Brukar se såna och för en människa som är byggd som en hockeyspelare men avskyr sport, blir man lätt ett mål för prövning. Såna som ska bråka, testa gränser. Den där bjässen, han ska jag bryta ner.

Man tror ofta att det är en fördel, att de inte vågar, och ja, ofta är det så. Men de farligaste jävlarna är ju de som gillar att hävda sig. Turligt nog är jag nästintill nykterist så jag stöter sällan på dem. Men ibland kommer de fram. Och då är det bara visa sig liten och ofarlig och då ger de sig. Men så satans förnedrande det är.

Helvetets människor. Paolo Roberto-människor. Militanta anti-feminister skulle de mer än gärna tatuera in på överarmarna.

Men Method Mans Tical-platta är bra att få ut aggressioner. Det är så rått och hårt. Man spänner muskler och ser saker i huvudet gå i bitar, som en trävägg.

Är det befriande tankar, eller är det farliga tankar?

Fan vet, det känns skönt i alla fall.

I’ll fuckin, I’ll fuckin cut your kneecaps off
and make you kneel in some staircase piss

I’ll fuckin, cut your eyelids off
and feed you nuthin but sleepin pills

Annonser