Invasionen

av strambergare

Fritt fram att prata om Invasionens nya platta nu? Jag vet inte, men det har ju dykt upp åtminstone en recension, borde ju tyda på att det är okej.

Saker som jag sagt till natten, ler lite åt titeln. Den är söt. När plattan drar igång, så låter det Joy Division, rätt och slätt, då ler jag också.

Om Hela världen brinner var Ebba Grön, är Saker som jag sagt till natten Imperiet.

Där har ni en sjujädra självklar, klyschig, men inte helt dum, tagline.

Och MARTYRSKAP, HERREGUD DENNIS, VILKEN LÅT, GRATTIS! Den refrängen, den refrängen kommer alla världens kids sjunga med i. Om världen vore strikt rättvis vill säga.

Fast då skulle den inte behöva sjungas. Vilket dilemma. För det är ju en refräng som endast skulle kunna skrivas i ett blått Sverige.

– MEN HERREGUD, STRAMBERGARE, MAN KUNDE  VÄL GE SIG FAN PÅ ATT DU VAR RÖD.

Ja, jo, det är väl så. Ska ni jaga mig nu? Med fackla och påk? Som man gärna gör på alla som inte grillar denniskorv. Nej, jag ska INTE bli politisk nu. Utan, det där var bara ett konstaterande. Den skulle aldrig kunna skrivas under andra omständigheter (- skulle den visst, vafan. – jamen schh!!).

Saker som jag sagt till natten är jättebra. Jag tycker att det vore kul ifall ni också tyckte det. Tummen upp!

– Men gud, dude. Hur många inlägg i inlägget kan du göra? – Har inte du med att göra! Jag gör som jag vill och vill jag börja om på samma gamla inlägg, sju-åtta gånger ska jag få göra det också. Pytts på dig! – Ja kanske, men det är inte särskilt snygg. – Nä, men det är inte du heller. – Touché.

Invasionen är norrländskt vemod, vredesmod, nostalgiskt oskimmer, en dröm, självinsikter, kargt utav helvete. VI-HAR-TAGIT-STUDENTEN-REFRÄNGER (okej bara en som kan liknas vid det, men det var kul att skriva). Invasionen är en invasion. I ditt hjärta.

– Amen nu får du väl gerej. – Okej. Du har rätt, mannen. Nu börjar jag bli fånig. Hur ska vi avsluta det här då? – Hmmm.

Saker som jag sagt till natten släpps på vinyl 28e september, ni borde haffa dirrmode.

Annonser