KKM – Jonas Inde

av strambergare

 

 

Idag är det torsdag, jag läste den här lilla kortboken i fredags. Den var så rolig. Jag satt där på Café Sodom och försökte att inte fnissa högt, men lite näsljud slapp nog ut i alla fall. Liksom: ”Varför stod han i duschen och tvagade valkarna med Dubbeldusch, varför låg han inte kvar ute på tennisbanan som en blodig kötthög? Vad blev det av min REVANSCH?

De allra roligaste delarna spoilar nog händelserna alldeles för mycket, så jag avstår från att citera dem.

Men ja, det har talats lite om den här boken. Att den är vriden. Köpte ett exemplar till en kompis i present, han läste den till frukosten och direkt efter skickade han sms där han skrev att han var glad att han inte läste den på kvällen, för då hade han inte kunnat somna.

Vilken mes tänkte jag. Visst att det var en äcklig historia, men den var aldrig äcklande. Det är en stor skillnad. Den känsliga och vrickade huvudpersonen är ändå så pass rolig och ”genomtänkt” i bemärkelsen att det han skriver låter logiskt. På en galnings vis. Terroristen Breivik tyckte säkert också att det var logiskt att döda norska socialistungdomar.

Jag älskar hur pratig den är. Man hör kokobellokillens röst, frenetiskt pratar han på, som fullgubben på parkbänken, öser han över oss med sina tankar, vad han tycker, vad han känner och vad han gör.

Det enda, ja enda, som inte håller är slutet. Det är taskigt att säga så till de som inte läst boken. Men jag tycker verkligen inte att slutet, reaktionen, håller. Tyvärr.

Men innan, när han glor på bröllopsfilmer på YouTube, försöker finna den perfekta köttfärssåsen, högpotenta manskroppar, slappkuksteorin, åh vad kul det är då.

Hoppas Inde får för sig att skriva mer. Too fast for love var också bra, om jag inte minns fel. Plockade fram den, men kollade mest på Kellermans bilder. Fast det är rätt knasigt hur jag minns en mening, direkt kopplad med titeln: Jag vaknar och vill inte vara jag. Brukar tänka på de orden ibland. För, det är ju så man känner vissa dagar.

Och jag tror nog att killen i KKM kände likadant, tills han bestämde sig för att göra livet surt för alla andra.

Annonser