Gamereactor #87

av strambergare

En sak som stört mig ett tag, är i en podcast med Filip och Fredrik, vet inte vilket avsnitt. Men de säger i alla fall att de mötte en journalistpluggarkille vars största önskan var att få börja jobba på Gamereactor.

Det här är ett exempel på vad som skrivs i Gamereactor:

Under den senaste månaden har förhansversionen av kommande Dead Island snurrat flitigt i redaktionens testmaskiner. Strandad på en soldränkt paradis-ö tillsammans med 2000 smutsiga zombies, det blir till att plocka fram farbror kurage och ”get to work” med diverse halvtrubbiga tillhyggen.

Alltså!

Är det här journalistik? Målgruppen må vara kids, eftersom det bara är kids som kan uppskatta sånt här Kalle Anka-språk.

MEN!

Sen minns man killen på journalisthögskolan vars högsta dröm är att skriva för tidningen.

Vad gick snett där? Vill välutbildade (nåväl) människor jobba på en tidning som snider ihop såna här finesslösa meningar i kritiktexter: ”Med vilda naturkrafter som interagerar med varandra är det designmässigt urläckert, och det är fånigt roligt att leka med förmågan som gör vattnet Jell-O-fierat”?

Gud vad jag låter som arg-gubbe-läser-gratistidning-och-klagar. Men jag får väl ta mig an den rollen. För Gamereactor är en så urusel tidning att det inte finns. Det är nästintill provocerande. För det finns absolut ingen kritisk förhållning, eller ett uns av seriositet i tidningen. Och må så vara att de vill göra en oseriös tidning. Men då ska de inte heller göra anspråk på att vara ”Sveriges största speltidning”. Det kanske är sant, vad vet jag, men det känns bara ovärdigt för spelmediet och det är inte konstigt att utvecklingen sker så långsamt, när de som täcker den uppenbarligen är ”dumma i huvet”.

Nej, nu var jag dum. De är inte dumma i huvet, de gör sig dumma i huvet med flit. Skriver ner sig själva för att sälja, eller sälja å sälja, att få folk att plocka upp deras tidning. Den lättsamma vägen är väl den lättaste. Tyvärr.

Själva antitesen till Gamereactor är väl tidningen Fienden. Långa artiklar som försöker hitta nya infallsvinklar i spelmediet. Fienden var väl inte jättebra, men det får bli ett annat inlägg. För det jag egentligen ville skriva om var Gamereactors lista på ”tidernas 100 tveklöst bästa spel” (användandet av ”tveklöst” är just ett typexempel på varför det är en sån jäääääävla jobbig skittidning).

Det finns ingen mening med att dissa en topplista, eller klart det finns, en topplista kan fortfarande vara uttänkt, bra och välgjord, fastän man själv inte håller med.

Gamereactors topplista är, givetvis, jättedålig. Den är så tråkig, förutsägbar och icke-spännande att man storknar. Hur kan de med sig själva? Hur orkade de sätta sig ner och klämma in tre stycken Super Mario-spel på topp 15? Slänga in Half-Life och Half-Life 2 på topp 5. Zelda är givetvis världens bästa spel någonsin och för alltid. Jag förstår verkligen inte. Varför vill de inte visa att de kan sitt medium? Visa upp de där fantastiska guldkornen som Kalle Tolv har missat och är för ung för att ha spelat? Spänna musklerna och bjuda på lite speljournalistisk polemik. Pissa och markera lite. Fuck you, Zelda. Fuck you, Mario. Äh, visst finns det bra spel med, men herrejävlar vad tråkigt det är att läsa såna här konsensuslistor. Helt meningslöst.

Gud vad arg jag är, det är nästan pinsamt. Eller det är pinsamt.

Men borde jag inte få ställa mer krav? Har jag inte den rätten?

Kanske inte. Vad vet jag, skitsamma, whatever. Jag hoppas bara att killen på journalisthögskolan kommer till sans.

Annonser